Svenskläraren Anna Brännström berättar om Svenska Skolan i Milano

[Automatisk transkribering, 2024-03-28]

 Vi hälsar välkommen till veckans gäst här i Kalixpodden.
 Och det är en person som jag tror att en del av er har träffat i olika sammanhang.
 Om inte annat så har ni hört talas om henne.
 Och ni som är födda på 70-talet kanske har gått skola med henne här i Kalix.
 Idag bor hon och verkar i Italien.
 Välkommen hit till Kalixpodden, Anna Brännström.

Tack.

Ja, Italien är ditt hemland numera.

Ja, det är det. Sen 25 år tillbaka.

Vi kommer såklart ta med er på den här resan som förde dig till Italien. Men hur var uppväxten här i Kalix?

Det var en bra uppväxt. Jag är uppväxt på Stenbäcken. Mycket fritidsliv. Pappa var engagerad i friluftsfrämjandet så mycket skidåkning. Jag och min mellanbror var mycket på de här skidresorna som de ordnade. Så det var ju fantastiska vintrar. Och ja, sen långa somrar i sommarstuga. Jag har lärarföräldrar så det blev tio veckor vid älven.

Var det där och då någon tanke på att skapa ett äventyr i form av att bo i ett annat land?

Nej, inte då. Men jag har en moster som flyttade tidigt från Norrbotten och som såg till att jag såg resten av Sverige. Så jag tror att det kanske föddes där med hennes resor runt.

Fanns det andra intressen där och då? Och vad fanns i din plan att bli? Jag förstår att det här med läraryrket ändå låg nära till hands med tanke på dina föräldrar.

Nej, det var det sista jag skulle bli. Men det var ju det jag blev. Det var ganska typiskt. Nej, lärare skulle jag absolut inte bli. Jag hade nog tänkt mig annat. Jag gick faktiskt på folkhögskolan på journalistlinjen i början av 90-talet. Och det var väl den bästa svenskutbildningen jag haft. Faktiskt.

Intressant. För att du jobbar ju just nu med utbildning i svenska. Vi kommer ju tillbaka till det du gör idag. Och din man är ju oerhört drivna och driver företag bland annat tillsammans och så vidare. Det kommer vi tillbaka till lite senare. Men skolgången då här i Kalix. Var du en plugghäst?

Ja, det var jag fram till nian. Gick jättebra. Sen började gymnasiet och det var väl de roligaste åren. För då höll vi på med annat, jag och mina klasskompisar. Och jag brukar citera vårt studenttal där Thomas Jost Sund faktiskt var med och skrev det. Och han skrev bland annat så här. Vi fixade extra lov genom att sätta upp en show. Och det var inte bara en show, det var många shower. Så att man kan väl säga så här att betygsmässigt gick det ner men vi hade vansinnigt roligt. Jag märker ju på dig när du berättar det här att det är verkligen sprudra av glädje när du berättar om den här tiden.

Ja, det var kul. Alltså den här gymnasiet. Dels var vi många elever på Furehed på den tiden. Det var otroligt mycket elever. Och sen var det lärare som var engagerade i kören. Det var Ingrid Strömberg som ledde kören. Och många lärare som var med och sjöng i kören. Så att vi som hamnade i det där, vi hamnade liksom i en skolshows. Jag ska säga, det var en produktion av skolshower. Bland annat var Lena Kallne var med. Lars Larsson som idag bor i Stockholm. Ja, alltså vi var många, många, många som höll på med det här och hade kul. Och folk som tyckte om att skriva, vi hittade ju på grejer. Nej 
, det var faktiskt, det var himla roligt.

Vad hände efter gymnasietiden? Jag jobbade lite grann här i Karliksdagen. Sen läste jag i Umeå. Läste svenska och nordiska språk i Umeå. Och sen gick jag journalistligen som sagt. Så jag har plockat mina utbildningar. Så jag fick chansen att läsa italienska i Umeå. Och det var en gammal dröm jag hade. Vi reste till Italien 1982. Nämligen mina föräldrar och min mosters familj hade bestämt att vi skulle åka bil ner till Italien. Det var en helt vansinnig resa. Och pappa var totalt emot det här. Men i alla fall. Så vi packade Volvo full. Och det tog fyra dagar att ta sig ner till södra Italien. Och där var vi en månad. Och Italien vann VM. Så det var ju totalt galet. Vi var till Rom. Jag förälskade mig i Rom. Så det var en gammal, gammal dröm att läsa italienska. Så när jag äntligen fick göra det så var det som att, ja. Då började väl kanske vägen staka ut sig. Men var det där också då du upptäckte det här landet? Med tanke på att det numera är italienska. Stämland.

Jo, jag blev nog ganska besatt av Italien 1982. Tror jag. Jag skrev alla mina specialarbeten om kolosseum. Lite enspårig. Men i alla fall. Ja. Nej men jag hade väl tänkt bo där direkt. Men jag fick chansen att göra sånt här utbytesår. Första gången i Sena. 93-94. Då jag lärde mig italienska. Gick på något som heter Università Persteraneri. Som är universitet för utländska studenter. Som var rent språkuniversitet då. Och sen gjorde jag en till erasmusperiod. I slutet av min universitetskarriär. Då läste jag litteraturvetenskap i Genova. Och då lärde jag känna min man där.

Jaha. Så det blev en liten flört där av andra ord.

Ja det blev en liten flört. Det blev en lång flört. 27 år. Ja. Där kan man väl säga att kärleken uppstod då?

Ja. Jo det gjorde den alltså. Den höll i sig. Jag åkte ju hem och skulle ju ha klart mina uppsatser och så. Jag hade kvar. Lite poäng. Och han var upp hit första gången i december. Det året. Alltså 97. När det var typ minus 35. Han var helt överlycklig av den här kylen. Så ja. Och sen så fortsatte vi. Ja 99 flyttade jag ner. Det sägs att ni träffades på ett tåg.

Ja det gjorde vi. Vi träffades på ett tåg. Mellan Bologna och Genova. Ja så var det. Men det var ju inte tänkt. Men det blev så. Så är livet. Och kärleken förde dig så småningom till Italien då?

Ja då blev det ju naturligt att flytta ner. När jag hade någon att flytta ner till. Och då jobbade jag första åren som vd-sekreterare på en arena. Typ Globen. Fast alltså i Milano då. Och det var också ett vansinnigt roligt jobb. Det var ju gratis konserter och annat. Men jag är ju bra på att hålla mig vän med mina gamla kollegor. Så jag går gratis fortfarande. Sist såg vi Peter Gabriel förra sommaren. Så det är inte så. Hur var den första tiden att bosätta sig relativt ungen då i ett annat land som Italien?

Jo men det var bra. Alltså dels är man populär som svensk i Italien. Så det är liksom ganska enkelt att komma in i samhället. Vi har gott rykte vid svenska. Så att man kommer lätt in i samhället. Man blir liksom väl omhändertagen och så. Och sen kunde jag ju italienska. Vilket är nästan ett måste. Därför idag pratar de flesta italienare engelska. Men då för 25 år sedan var det inte helt solklart. Det är ett fantastiskt vackert språk.

Ja det är det. Det är världens vackraste språk. Tycker jag. Är det svårt att lära sig?

Nej det är ju inte det. Italienskan är ett sånt här språk där du uttalar i princip allt du ser på pappret. Så det är liksom lätt. Väldigt likt finskan i uttalet med de här vokalerna som finskan har. Oj det där måste du ge något exempel på. Finskan kontra italienska.

Ja men typ så här. Du säger o för u till exempel. Ja men det är enkelt. Och så ganska tydliga konsonanter också. G och k är tydliga. Så att det är. Kan vi inte få höra något sånt där ord eller mening om kalix på italienska?

Kalix eller chita pubella del mondo. Kalix är fantastiskt. Eller? Typ. Vad härligt. Du har ju under alla år varit en fantastisk ambassadör för din hemkommun Kalix. Du pratar väldigt gott om Kalix. Du tar hit gäster från ditt land som numera är Italien och så vidare. Vad är det som gör Kalix så fascinerande tycker du?

Ja alltså. Varför jag kommer tillbaka hela tiden. Det är väl egentligen två anledningar. Dels är det så att jag ganska tidigt valde att jag inte skulle ha barn. Men jag har ju då brors barn. Och när den första kom så tänkte jag att jag ska vara närvarande faste. Så det har jag försökt vara. Var hemma nästan i medel tre gånger om året. Och sen är Kalix fantastiskt att visa. För vi har ju de här årstiderna. Och bara att vara hemma nu i vårvinter är ju helt magiskt. Men det spelar egentligen ingen roll. Och jag har en liten liten dröm. Men det kommer bli svårt. För italienare står nog inte ut ett helt år. Men jag har en dröm om att bo här ett år. Och få vara med om alla årstiderna igen. Jag missar ju alltid lingonplockningen i september. Och islossningen missar jag alltid. Det är liksom mina arbetsmånader. Det skulle vara roligt att bo här ett år. För det är en fantastisk miljö. Det är en fantastisk stad. Det är en plats som ligger bra till. Här händer mycket.

Det liknar såklart att kärleken för dig till Italien är ju då den ena delen. Men du är ju väldigt aktiv i Italien också. Och jobbar väldigt väldigt mycket. Ska vi avslöja och berätta lite grann om vad ni gör?

Ja. Dels så har jag ju min huvudtjänst på universitetet i Milano. Där jag är svensklärare tillsammans med en kollega från Stockholm. Vi har alltså en språkinstitution där det finns skandinaviska språk. Och det är danska, norska och svenska. Så vi har fyra kollegor som jobbar där. Plus alla professorer. Sen har jag startat tillsammans med svenska föräldrar i Milano. Startade vi svenska skolan i Milano. 2013 drog vi igång. Det är en ideell förening. Och den går under Skolverkets verksamhet som heter Kompletterad svenska. Betyder att våra elever ska läsa 111 timmar svenska och svensk kunskap. Så vi har liksom i de här 111 timmarna har vi till exempel Lucia-tåget. En aktivitet så här. För att man ska känna den kultur man kommer ifrån. Det är då så att minst en förälder måste vara svensk medborgare. För att barnen ska få gå i skolan. Och man måste också ha svenska som aktivt språk hemma. Och det kanske inte funkar i alla fall. Men i många, många fall funkar det jättebra. Så barnen är tvåspråkiga. Med lite roliga ordföljdsmissar och sånt. Jag inte vill skriva det här ser jag. Och det är ju för att italienskans inte ligger på fel plats för oss. Men det är så det är ganska roliga sådana grejer man får rätta till. Men är det så att den skolan då är. Är det på lördagar?

Jo den är på lördagar. För barnen går i vanlig skola. Så klart. Så det är som att man har hemspråk. Fast på en dag då. Och så har vi så tur. Så att vi tog ut en bra avgift i början. Den är billig skolan. Jämfört med alla italienska avgifter som de har. Men vi tog ut en rejäl avgift för att kunna ha en bra lokal. Och vi har kunnat behålla den. Och nu har vi till och med gjort så att vi har sänkt avgiften genom åren. Eftersom vi har sett till att skolan haft god ekonomi hela tiden. Så idag är den inte alls så hög. Och det gör att vi kan ha ett bibliotek. Vi har ett litet fikahörn. Där vi kan dricka te med tonåringarna mitt i deras lektion. Det behöver de. Ja nej men det är olika. Och barnen är mellan 6 och 18. Så det är hela skolgången. Generellt annars. Hur skiljer sig den svenska skolan gentemot den italienska skolan?

Det är ungefär samma. Men det är ju väldigt mycket mer teori i den italienska skolan. Nu har jag ju inga egna barn. Men jag hör ju mina föräldrar där på svenska skolan vad de berättar. Mycket teori. Otroligt mycket läxår. De har till exempel läxa över alla lov. Så sommarlovet har de speciella böcker. Där man då repeterar det man gjort under året. Man måste alltså köpa de här läxböckerna. Och köra läxa. Så det är lite skillnad. Men är det så i gymnasiet att man går samma linje de två första åren? Eller hur funkar det där?

Gymnasiet är femårigt i Italien. Så man läser. De första två åren är det ganska lika ämnen. Och sen specialiserar man sig de tre sista åren. Så då går man kanske till exempel humanistisk mer inriktning. Eller teknisk inriktning. Men den är då universitetsförberedande. Sen finns det det som fanns i Sverige tidigare. Yrkesskola. Så då lär man sig till byggare, VVSare. Naturbruks finns. Där kan man till och med lära sig hur man gör vin. På naturbruks i Italien. Så det. Det är en viss skillnad mot den svenska skolan.

Ja det är lite skillnad mot den svenska skolan. Vi kommer såklart att prata om matkulturen också. Men under pandemin så var det väldigt tufft tid för väldigt många. Där skapade ni en framgång du och din man. Det här är ju jättemånga nyfikna på vad som skedde då.

Ja det var ju intressant med pandemin. För Italien stängde ju. Och jag har sen några år tillbaka faktiskt tio år innan pandemin slog till. Så hade jag haft kvällskurser för vuxna italienare som ville lära sig svenska. Och det där hade blivit lite större då. Så vi hade svenska, norska, danska, finska i Milano då på kvällstid. Jag hade kollegor som jobbade med mig. Så när pandemin slog till fick vi ju då inte gå till våra lokaler. Vilket gjorde att efter två veckor så sa jag och min man att vi får nog gå online nu. Han hade blivit lite mer involverad i det här för han är bättre på ekonomi än jag. Så då gjorde vi det. Då gick vi online och avslutade kurserna online. Och sen blev det påsk och då bestämde vi oss för att vi kör en omgång efter påsk. Men vi lägger ut reklam på Facebook. Så kanske vi får några fler deltagare. Och det är klart att då gick vi från att vara ett Milano koncentrerat företag till att bli ett Italienföretag. Och idag har vi ungefär faktiskt tusen deltagare varje år. Och vi har också isländska. Sen har vi alla nordiska språken. Och vi har deltagare även i Sverige. I Kanada har vi en som läser svenska. Så det är lite blandat. Men vår målgrupp är italienare. Så vi går inte att konkurrera med mina kollegor i Spanien och Grekland. Vi kör Italien.

Lyssnar man på dina beskrivningar så ställer man ju såklart frågan hur rinner ni med?

Ja, vi jobbar ganska mycket kan jag säga. Vi jobbar nästan dygnet runt mellan september och maj. För då går ju all verksamhet samtidigt. Undervisning går ju de månaderna. Så jag är ganska trött när maj kommer. Så försöker jag åka hem hit. Andas ren luft och vila. Man går ju liksom ner i världen när man kommer till Norrbotten. På ett helt naturligt sätt. Och nyligen hade du också med dig ett gäng hit i Kalix.

Ja, jag är ju lite projektorienterad som du kanske har förstått. Så för att det inte ska bli så tråkigt på universitetet. Bara grammatik och tråkiga akademiska texter. Så hittade jag på projekt. Det har jag haft med min mastergrupp. Fem studenter är de bara i år. Och jag sa, vi hade fått över lite pengar från ett annat projekt. Och då sa jag, ska vi åka på Litfest till Umeå? Och då googlade de ju Litfest. Och så sa de, jo men det vill vi åka på absolut. Och då sa jag, men då måste ni jobba som volontärer. Så studenterna jobbade som volontärer. Och fick använda sin svenska i tre dagar. Och sen sa jag, ska vi åka till Kalix efteråt? När vi ändå är så pass långt upp. Och det tyckte de absolut. Så då har vi varit på folkhögskolan. Vi har haft presentation av Italien idag. Även på Fured har vi haft samma sak. Och så har vi pratat om EU. En av killarna i min grupp har varit på Erasmus i Uppsala. Och hade ett fantastiskt föredrag om Erasmusutbyten och EU-utbyten. Och vad man kan göra. Även när man går på gymnasiet. Så det var uppskattat. Och ja, nej men det har varit jättebra. Så de var nöjda. Och de sa till mina kollegor som är kvar. Eller som är där nere nu när de åkte ner. Det är fantastiskt.

Men det har det ju. Hur upplever man Kalix? I det här fallet då. Elever i gymnasieåldern och så vidare. Det är ju sådana enorma kontraster mot där ni lever och bor tänker jag.

Jag tror att man upplever det som någonting väldigt exotiskt. För det är ju väldigt annorlunda. Alltså, det har ni säkert hört miljarder gånger. Men det här att kunna gå på vattnet på vintern. Det är liksom en grej. De var helt lyriska med de här sparkarna. Och de skrattade ihjäl sig. Bara av att sparka omkring där. Jag tror att det var det roligaste de gjorde. På hela resan. Så det finns någonting exotiskt som man inte fattar när man bor här. Det fattade inte jag heller. För jag började ta hit italienare hur exotiskt det är. Små, små grejer. Som min man som sa. Vet du, det fryser till is i näsan. Det har jag aldrig tänkt på. Men det gör du ju faktiskt när det är minus 35. Och det är någonting exotiskt. Det är så jättekul att vara här. För att prata om någonting som heter Svea. Och det här får du gärna utveckla. För det är så att vi hade förmånen för något år sedan. Att ha besök av ett antal kvinnor från hela världen. Och samlingsnamnet är Svea. Och du jobbar rätt intensivt kring det här. Berätta.

Svea är Swedish Women Education Association. Och det startade på 70-talet i Los Angeles. Det var en kvinna som heter Agneta. Som var där med sin man. Sveas chef i Los Angeles på den tiden. Och hon var välutbildad. Så hon hade tråkigt att bara vara medföljande. Och började väl engagera sig i svenska sällskapet som fanns där. Och då var de väldigt kopplade till kyrkan. Det som på den tiden hette Sjömanskyrkan. Som sen blev Svenska kyrkan i utlandet. De hade rätt dåligt med pengar. Så den här Agneta hon engagerade sig och gjorde en julbazar. I sin källare. Med en massa kvinnor då. Och det tyckte de var så himla roligt. Så då sa de, ja men vi startar en förening. Så att Svea finns idag. Över hela världen. Alla världsdelar har Sveor. Vi är ungefär 7000 medlemmar. I Milano lokalt är vi 50. Så att man har lokala aktiviteter. Till exempel bokklubb. Eller en vandring i bergen. Nu under april när det blir varmt. Sen har vi internationella aktiviteter. Det är regionmöten. Då träffas man i de olika europeiska regionerna. Till exempel nästa regionmöte är i Amsterdam. Kan man åka om man vill. Sen har vi internationella världsmöten också. De är väldigt roliga. Så och ja. Vi hade jubileum. För några år sedan i Stockholm. Vi delar ut ett jätteviktigt pris. Och det är årets svenska kvinna. Det är många olika som har fått det. Bland annat har Greta Thunberg fått det. Bland annat har. Vad heter hon? Kerstin Dellert har fått det. Alltså så väldigt varierande forskare. Väldigt duktig. Hon är forskare i Uppsala. Uppsala. Jag tror hon heter Stimme efter namn. Hon jobbar med. Det är inom kirurgin. Alltså när man gör mikropartiklar. För att ersätta vävnader och så. Så väldigt olika. Men otroligt intressanta stipendiater. Och den som ska bli årets svenska kvinna i år. Kommer nu ute. Fem kandidater. Så ska vi rösta inom föreningen. Sen har vi massor med stipendier. Bland annat Svea Milano har ett stipendium. Och det måste jag säga. Sommarkurs till Sverige. Via Svenska institutet. Och den sommarkursen går ju bland annat i Kalix. Och har gått här i några år. En fantastisk möjlighet för studenter som läser svenska utomlands. Att få åka till Sverige i tre veckor. Och dem kan jag också säga älskar Kalix. Vilken potential ser du här i Kalix annars? Du som då har verkat och bott här under uppväxten. Flyttat ut och har ett litet annat potential. Och perspektiv än vi som bor och verkar här.

Ja men jag ser ett potential. Just för att det ligger så pass nära. Det som händer nu runt om i Norrbotten. Det är ju inte långt till Ulebo. Den området. Det är klart. Det är långt till Kiruna. Men inte så långt med norrbotniska måttmätt. Så jag tror att Kalix ska satsa väldigt mycket. På spetsinriktade utbildningar. Som hjälper den här omställningen. Dels den gröna omställningen. Men också omställningen till en annan typ av. Flyttning. För det kommer att komma folk. Så jag tror väldigt mycket på utbildning. Bra utbildning för specialisering. Ja. Det är ju en dröm jag har också. Att vi ska kunna rekrytera italienare hit upp. Lära dem svenska och skicka hit dem. Ja man pratar idag om. Olika länder som är intresserade av Sverige. Och norra Sverige. Holland är ett sånt land. Belgien är ett annat land. Och så vidare. Vilken möjlighet ser du där? Att italienare också skulle kunna tänka sig. Att bosätta sig i den här delen av Sverige.

Ja men det tror jag. Absolut. Det finns redan många. Jag följer några på Instagram. Som bor runt Skellefteå. De är ju också väldigt entusiastiska. Och lyriska. Och jag tror också att. Den här idén om hur Sverige fungerar. Vad gäller barnomsorg. Den är lockande. För många. För det finns i princip noll barnomsorg. Ner hos oss. Den är dyr. Den baseras väldigt mycket på. Att man har morföräldrar. Farföräldrar. Som kan ta hand om barnen. Svårt för kvinnor att jobba i Italien. Om de inte har den här. Möjligheten att ta sina föräldrar nära. Så jag tror att det kan vara någonting som är lockar. Att det finns en annan syn på hur man hjälper. Familjer. I jobb. Jag hörde på dig. Att du gärna skulle vilja lägga tid på det här. Jag förstår att möjligheten kanske inte finns här och nu. Men att ge den här möjligheten. Att italienare skulle kunna bosätta sig då. Här i Kalix.

Ja absolut. Absolut. I företaget jobbar vi tillsammans med EURES. Som är Europeiska unionens arbetsförmedling. Och vi har. Just nu har vi jobbat mycket med Stockholm. Skickat upp. Ett tiotal. Kanske närmare ett femtontal. Nu sjuksköterskor som jobbar uppe i Sörmland. På Karolinska. Och så. Och det är ju otroligt viktigt att de kan svenska när de kommer. Så där jobbar vi ju stenhårt med att de ska komma upp i nivå. För att kunna jobba. Så att. Det är ju någonting man. Som skulle kunna jobba med här också. Få upp folk som. Alltså man behöver kunna språket. Det är så lätt att säga. Man behöver. Det räcker med engelska. Men det räcker inte med engelska. Om du ska komma in i samhället. Det gör inte det. Och det räcker inte med engelska på arbetsplatsen heller. För du blir betrodd den dagen du kan prata. Det språk som lokalbefolkningen pratar. Jag tror att det är en av anledningarna. Att det inte har gått bra för mig i Italien. För jag kunde italienska när jag kom. Och det visar varför. Kommer man hit och kan svenska. Så är det så mycket enklare. Det är ju det. Du får en helt annan. Du får en helt annan öppning in i allting. Det blir lättare med allt. Ja intressant. Det tror jag vi måste. Fortsätta prata om här så småningom. Och se vart det samarbetet skulle kunna leda. Apropå det här med Svea kvinnor. Ni var ju på besök i Kalix.

Ja det var vi. Jag har ju då en väldigt god vän i Milano. Som också är från Kalix. Maria Rönnqvist. Och inom Svea ordnar man någonting. Som heter Sverigeresan varje sommar. Och det är för alla kvinnor som bor utomlands. Och så kommer de hem. Och så gör man en liten tur. Och vi började titta på programmet. Och de hade ju bara varit i södra Sverige i princip. Så vi sa det här går ju inte. Nu får vi styra upp det här. Så vi gjorde ju en extremt bra resa. Måste jag säga. Om vi nu får skryta på oss själva. Så var det en otroligt lyckad resa. Men det är ju också för att vi känner folk här. Så att det var väldigt lätt att organisera. Bland annat det som vi gjorde på gala kvällen. Sista kvällen. Det var ju att vi pratade med. De som har de här amerikanska bilarna. Och frågade om de kunde tänka sig. Att köra tanterna från Valhall till Philipsborg. Där vi hade galamiddag. Och det kunde de tänka sig. Så helt plötsligt var ju hela Kalix. Trafikblockerad av dessa amerikanare. Och ja alltså. Det skrik som tanterna hävde upp här utanför Valhall. När de insåg att de skulle få åka. Det var helt magiskt. Det var så roligt. Helt fantastiskt. Vi försökte ju använda alla lokala leverantörer vi kunde. Så det var ju Arvid. Hade ju sin restaurang då. Och ordnade en fantastisk meny. Vi hade en kille som är italienare. Som bor i Luleå. Som är duktig på vin. Han är vinimportör. Och han var här och hade med sig italienska viner. Och till maten. Och berättade om dem. Det var otroligt uppskattat. Det var verkligen. Och grundaren var med. Agneta.

Oj. Ja det var roligt. Och hon sa det. Fantastiskt. Hon var så så nöjd. Jag tänker bara vilken. Enorm. Jag trycker verkligen på ordet enorm marknadsföring. Ett sånt här tillfälle ger.

Ja det gör du. Jo men det var ju massor. Som. Alltså jag vet att de pratade med. Bland annat en av killarna som körde. Som körde en av de här bilarna. Han är ju då fiskare. Och har. Jag tänker bara så här Anna. Vilken. Enorm. Och jag vill verkligen trycka på ordet enorm. Marknadsföring av Kalix. Ett sånt här tillfälle ger.

Ja absolut. Det var många som aldrig hade varit. Norr om. Sundsvall. Av de här tanterna. Så det var ju. Bara det är ju fantastiskt. Och sen också att de. De pratade ju med. Alla de här. Restaurangägarna. Leverantörerna. Turistmänniskorna de träffade. Och jag vet att de bjöd ner en av killarna. Som körde en av de här bilarna. Som håller på med löjrom. Att de sa du måste komma ner på någon mässa. Som de organiserar med mat. I Stockholm och så här. Så att. Vad det blev av det. Det vet jag inte. Men. Det fanns intentioner. Som var. Väldigt goda. Och de. Jag kommer ihåg. Åsa Morin hade sitt galleri öppet också. Vi var där också. Hälsade på. Och de handlade. Så de köpte. De köpte tavlor. De köpte smycken. Ja men det var helt. Otroligt häftigt. Att ha de här. Och det var ju 50 stycken. Apropå mat. Och vin. Så måste man ändå. Prata om. Det när vi pratar om landet Italien. Som har en enorm matkultur. Och många åker dit idag. För både vin. Och matresor. Och så vidare. Hur är det att bo och verka. I ett sådant land. Som har en sån enorm matkultur?

Det är spännande faktiskt. För det som är så speciellt med Italien. Det är att varje region. Har verkligen. En utkristalliserad. Typ av mat. Det handlar verkligen om. Vad de odlar där. Och vad man producerar där. Och är man vid havet. Så har man en viss produkt. Och är man mitt i landet. Har man en annan. Och det som är bäst. Tycker jag. Det är att de lokala vinerna. Funkar till maten. Så att. Jag brukar alltid säga det. Är man i Umbrien. Och äter mat från Umbrien. Då ska man också dricka vin från Umbrien. Alltså jag har till och med. Kunnat dricka det här. Som heter Lambrosco. Som är ett fruktansvärt röd vin. Som är lite bubbligt. Men om du är. Nära mådena. Och du äter deras mat. Med det. Och de har ett friterat bröd. Som man fyller med. Typ parmaskinka. Då är det där vinet perfekt. Det är så jäkla intressant. Men så är det. Vad är favoritmaten för din del? I Italien.

Ja. Det kan vara. Fegato alla Veneziana. Som är en. Som är lever. Lätt. Gjort med. Lök. Och så är den stekt. Och sen så. Avslutar man med att hälla vinäger över. Det är nog bland det godaste jag vet. Det var väldigt otippat faktiskt. Jag tänkte att du måste säga. Pasta. Är det någon typ. Klassiskt. Han blir så vansinnigt. Less på pasta. Vet du vad jag längtar efter? Jag längtar efter svensk potatis. Svensk potatis är den bästa potatisen som finns. Det säger jag till mina studenter också. Fast på italienska. Och då är det så här. Att potatis. Är en försvännande omskrivning. Av det kvinnliga. Organet. Så de tycker det blir väldigt roligt. De vågar knappt skratta. Eftersom jag är deras professor. Men så är det. Jag längtar efter en fantastiskt god. Pizza. Från Italien.

Ja. Det kan man väl säga. Att de är bra på. Det är de. Jo. De är ju helt annorlunda. Inte så här. Fyllda med såser och annat. Så. Det förstår jag att du längtar efter.

Ja i och för sig. Jag har aldrig provat en pizza i Italien. Jag har bara. Hört att det ska vara fantastiskt.

Ja det är det. Det är det. Du får komma ner och prova. Vinkulturen. Skiljer sig också lite grann. Gentemot. I Sverige.

Ja. De har den. Nu. Bakom. På baksidan av gården. Kan man säga. Nej. Men det produceras ju där. Det är klart. Men. Vi har Sveas. Svea Milanos ordförande idag. Hon är sommelier. Och hon promotar. Det här nya vinet. Som de håller på med i Skåne nu. Så. Hon visar det i Italien. Det är ju rätt spännande. Det var ju också oväntat. Visst är det roligt. Det är jätteroligt. Hon är jätteduktig. Men som sagt. Hon jobbar mycket för de här. Vinproducenterna i Skåne. Och när man pratar om vin. Så kan man också. Förknippa det med lite klimat. Och så vidare. Du sa här inledningsvis också. När vi började den här. Skulle börja inspelningen. Det är så varmt i Italien nu.

Ja. Det märks. Klimat. Det har skett en. Väldigt snabb klimatförändring. Måste jag säga. Senaste. Bara fem åren. Så det är otroligt varmt nu. Tidigt. Varmt tidigt. Väldigt varma somrar. I år har vi inte haft snö. Vi bor ju nära Alperna. Milano är ju bara. 15 mil från. Från de första backarna. Men det har inte funnits någon snö. I stan. Och inte på låg. Landet heller. Det har regnat jättemycket. Det har regnat länge. Och det blir varmt tidigt. Så. Det är inte så. Roligt att se. Jag hoppas att vi. Att vi faktiskt kan bromsa det här. Är du orolig för. Det som händer och sker. Rent klimatmässigt.

Ja det är jag. Det är klart så här. Det är jag. Jag är orolig. Vi får se. I sommar går det ju. Finns möjligheten att åka. Flyg direkt. Till Italien. Från Luleå. Vi som är intresserade av att. Upptäcka. Dels den historia som landet har. Men också andra kulturer. I det landet. Vad skulle du rekommendera oss. Som är nyfikna.

Rom. Absolut. Om man inte har varit i Rom. Så måste man åka till Rom. Och det ska jag säga. Det är ganska intressant. Många italienare har inte varit i Rom. Det är jag ofta väldigt chockad över. Många svenskar har väl varit i Stockholm. De flesta. Men många av mina studenter. Har aldrig varit ner till Rom. Det låter ju också lite märkligt. Vad är anledningen till det?

Jag vet inte. Det kanske inte finns den här kulturen. Att besöka huvudstaden. Men det är ju. Det är ju inte en huvudstad för ett land. Det är ju en världshuvudstad. Det har hänt jättemycket. Jag bodde där. När jag var väldigt ung. I en period. Och det har hänt jättemycket. Alltså nu ser man verkligen. Utgrävningarna. Det har fokus på utgrävningarna. När man förut kanske täckte öar. Över. Som man gjorde på 60- och 70-talet. När man skulle modernisera. Så nu tar de fram dem istället. De här gamla monumenten. Och försöker verkligen. Återuppföra dem. Och restaurera dem. Så det är roligt. Så Rom är fantastiskt. Norra Italien fantastiskt. Är man intresserad av vin. Så har vi nära Milano. Ett fantastiskt område. Som heter Franciacorta. Där man gör bubbligt vin. Väldigt gott. Venedig är en pärla. Men Venedig är fullt med turister. Florens är en pärla. Och så fullt av turister. Så det är svårt. Att röra sig i Italien tyvärr. Det är mycket turister. Torino. En pärla. Turin. Men det är en stad. Som man kanske inte tänker på. Men det är ju en av. Italiens första huvudstäder. Väldigt lik Paris. Väldigt lik de här. Palatsen. Höga höga palats. Med liksom. Parisiska boulevarder. Och alléer. Jag gillar Torino. Kan du ge oss en bild. Av din vardag. Du bor alltså i närheten av Milano. En gigantisk storstad. Du jobbar också. Hur ser en vardag. För din del ut.

Ja. Men det är väl ganska lik. En kalix vardag. Jag har bara lite längre. Pendlingsavstånd. Men jag stiger upp. Åker till jobbet. Och sen pendlar jag hem. Det tar ungefär en timme. Dörr till dörr. Och sen så. Jobbar jag då lite till. Såklart. Eftersom jag har eget. Och så äter vi middag. Och så blir det väl någon film på soffan. Alltså. Livet är ganska lika. Det är inte så olika. Men jag tänker att det är en helt annan puls.

Jo det är en annan puls. Inne i stan. Absolut. Jo jo. Det finns hur mycket som helst att göra. Men som sagt. Det beror ju på om man har tid och ork. Men jo. Det är en fantastisk stad. Jag var på en underbar utställning. Efter svenska skolan. En lördag här. För några veckor sedan. Så att det finns ju ett utbud. Som är magiskt. Så det är klart. Det är annorlunda mot kalix. Tror du att du kommer att. Flyta tillbaka till kalix?

Man ska aldrig säga aldrig. Säger jag. Jag kan inte säga ja eller nej. Vad ska du göra nu. När du kommer hem?

Nu när jag kommer hem. Ska jag ha lite påsklov. Och sen så drar. Sista veckan för inskrivningar. För våra nya kurser. Igång. Eller de är igång. Så det är avslutet på det. Så åttonde. Åttonde april. Drar vi igång igen. Med alla kurser på mitt företag. På min skola. Och sen har jag. Lite tentor i maj. Och sen börjar det lugna ner sig. Och. Så kommer jag hem igen. För mitt första brors barn. Ta studenten. Så det vill jag inte missa. Vad gör du annars på sommaren. I Italien?

Ja. Jag är. Nere vid havet. Min man är född vid havet. Så vi är där. Ungefär två tre veckor. I augusti. Men jag är mycket här på sommaren. Bättre sommar vid Kalixälven. Jag älskar de här kontrasterna. Varken det du beskriver. Och säger. Apropå. Det du sa tidigare också. Maria Rönnqvist. Det är ju då. En tjej också från Kalix. Det är lite häftigt. Att. Två Kalix brudar. Verkar. Och bor. Vi lärde ju känna varandra. Genom en gemensam. Vän härifrån Kalix. Som var nere. Och hälsade på. Som ville. Hon är lärare. Så hon ville se. Vad vi gör på universitetet. Och då var Maria med. Så det var där det började. Och jag. Visste ju vem hon var. Men jag kände henne inte. Men. Det är ju också så intressant. Det här med kultur. Vi har så fruktansvärt lika. Humor. Vi tänker ganska lika. Vi känner igen saker. Vi kan liksom. Vi kan säga saker. Och fatta precis. Vad den andra menar. Det är nästan obehagligt. För vi har verkligen inte umgåts. Och vi är ju inte så lika heller. Maria och jag. Maria är ju. Är ju mera chick. Jag brukar säga det. Hon är. Hon är snygg. Och jag följer med. Ja. Ja. Vad härligt. Att få ha dig som gäst. Anna. Jättetrevligt. Och som sagt. Nu åker du tillbaka till Italien. Och du är varmt välkommen. Tillbaka till. Vårt vackra Kalix.

Tack.