Kalixpodden

Amanda Löthberg och Mikael Engren – Kalix mot narkotika

April 17, 2022 Kalix kommun Season 5 Episode 2
Kalixpodden
Amanda Löthberg och Mikael Engren – Kalix mot narkotika
Show Notes Transcript

I dagens avsnitt av Kalixpodden får du träffa Amanda Löthberg och Mikael Engren, som berättar om arbetet mot narkotika, och tipsar om vad du som vuxen och förälder bör ha koll på när det gäller ungdomar och droger.  Polisens publikation "Föräldraskolan" ger exempelvis tydlig och konkret information till dig som förälder/vuxen, så att du är bättre rustad att bemöta eventuell drogproblematik.

Gäster: Mikael Engren och Amanda Löthberg.
Programledare: Reine Sundqvist.

00:00:00
Reine Sundqvist: Nu ska vi prata om ett ämne som är oerhört viktigt att alla föräldrar tar åt sig. Det handlar nämligen om att ni alla tillsammans med mina två gäster den här dagen ska få kunskap, vetskap och faktiskt utbildning i ett ämne som handlar om narkotika. Och ungdomar och snedstreck barn. Ett viktigt ämne, som sagt. Jag vill gärna att ni lyssnar extra noga nu. Vad vad Amanda och Michael kommer att prata om. Ni kommer att få tips, råd och. Hur kännetecknar man att sitt barn kanske håller på med den här typen av verksamhet? Så häng med oss i podden den här dagen så ska ni få en massa massa kunskap som ni kan bära med er och dela med er av. Michael Engren, polis, kommunal polis. Välkommen hit!

00:00:57
Michael Engren: Tack så mycket.

00:00:59
Reine Sundqvist: Ja, det är ett viktigt ämne, ett allvarsamt ämne. Men som sagt var det här är till för att hjälpa andra.

00:01:06
Michael Engren: Ja då hjälpa sitt eget barn och andras barn framför allt. Och som polis har man ju följt de här ungdomarnas resa, de som har kommit in och fortsatt med missbruk. Det är ingen rolig resa och det är ingenting som de egentligen vill hålla på med. Och slutdestinationen är inte heller trevlig.

00:01:27
Reine Sundqvist: Hur är det vanligaste sättet man kommer in i att bruka narkotika?

00:01:32
Michael Engren: Det vanligaste är att man har fel umgänge och att man är alkoholpåverkad. Att man är en aktiv rökare och att man har kanske lite dålig koll från vuxenvärldens håll just på en dag. Då är det. Där man brukar börja så att säga.

00:01:50
Reine Sundqvist: Blir man lurad in i ett missbruk, det vill säga att det finns andra som trycker och gör att man kan inleda det här.

00:01:58
Michael Engren: Inte aktivt, men vi är ju, vi är ju människor och vi umgås i grupp så att gruppen är viktig. Och oftast är det ingen från gruppen som säger att det här ska du ta. Det finns såna exempel också. Men man känner att man vill ta det för att de man umgås med gör så.

00:02:17
Reine Sundqvist: Om man har läst finns också med oss att vi från socialtjänsten. Är det här ett stort problem. Det vi pratar om just nu.

00:02:27
Amanda Löthberg: Att jag tänker att det är större än vi vet. Och vi har ju en stor kännedom om att att människor ofta börjar i ganska ung ålder, att ta att bruka narkotika. Och det kommer ju ofta från förs fram när det är alldeles för sent att det vill säga när personen i fråga har etablerade problem, så berättar om att när jag var 13 gjorde jag det här och då tog jag det här osv. Så det är viktigt att vara uppmärksam på de här första orostecken och också ta den där magkänslan för att ta den på allvar och ta den här känslan för ditt barn på allvar.

00:03:00
Reine Sundqvist: Du är ju en av dem som jobbar med att ta emot orosanmälan. Hur kan bete sig? På vilket sätt kan en sådan anmälan komma in?

00:03:07
Amanda Löthberg: Ja, men jag tänker i den bästa av fallen så är det föräldrarna själva som hör av sig till oss och pratar om att de har oro. Och jag tänker att när du har uttalat de orden att du är orolig för att ditt barn befinner sig i en narkotika präglad miljö, då är den den. Oron i sig är otroligt konkret och väldigt allvarlig. Och då har vi egentligen fog för att titta närmare på det, det vill säga öppna en utredning och se vad vi kan erbjuda för insatser. Jag tänker att en förälder som har den här oron att det är inte alltid narkotikan i sig, utan det är en problembild runt det här barnet som som föräldern då uppmärksammar och de saker som händer. Mikael är inne på det här med umgänge, till exempel skola, kan vara också att plötsligt börjar barnet att vara frånvarande i skolan till exempel. Och andra också orostecken som gör att föräldern förstår att denne har problem med sitt barn. Och jag tänker vi ska inte bara stirra oss blinda på just narkotikan, utan det här är en problematisk situation för familjen och för föräldrarna och såklart för barnet i främsta linjen.

00:04:14
Reine Sundqvist: Jag tänker ändå så här Amanda. När man väl tar mod till sig och kontaktar er. Så har det väl ändå gått en bit. Det har gått ett tag och man har märkt av det här.

00:04:28
Amanda Löthberg: En del är faktiskt så pass modiga att de vågar komma när barnen går i åttan. Redan då är det här de första tecknen. De här första indikationerna på att barnet befinner sig i den här typen av miljö. Och det är ju de föräldrarna som faktiskt gör det bäst om man säger så. Alltså väntar du tills barnet är 17 och ett halvt så har vi väldigt små möjligheter att göra någonting. Ju äldre barnet blir och ju närmare 18 årsdagen barnet kommer, ju mer har barnet själv att bestämma om. Och du som förälder har också mycket mindre möjlighet att medverka än en insatt från socialtjänsten. Så jag tycker att det är jätte modiga föräldrar som vågar säga det här och komma till oss och säga det här och det här. De har ofta sett det här är föräldrar som har koll. De har ju koll på switchen till exempel. Det är ju en sådan här sak att det går konstiga belopp fram och tillbaka. De tittar på sitt barns Swish konto och säger ja, men nu har det gått till ett nummer och då kollar de upp vem det är som visar, svischar till och ser att det är en person som de inte alls känner och som kanske är 25 om belopp på 300 500 kronor. Andra tecken är konstiga kontantuttag, till exempel. Det är också lite otypiskt i vår tid, för annars är det kanske centrala kiosken 55 kronor eller Sibylla 59 kronor och sånt. Det är väldigt mycket den typen av uttag som är normala. Men är det plötsligt uttag 500 kr och man kan inte se att barnet har köpt någonting nytt till exempel. Eller så är det ju tydliga tecken på att det är något som kanske är. Ovanligt.

00:05:59
Reine Sundqvist: I den här sporten kommer ni att få en rad av tips så som andra indikationer. Men de vanligaste texterna? Mikael Du som jobbar aktivt med ungdomar.

00:06:09
Michael Engren: Ahmadi som hon är inne på är att det börjar oftast med att man skolkar. Man byter umgänge och man börjar lyssna på musik som man kanske inte lyssnar på tidigare än man vill ha. Klä sig i färger och former som man inte har gjort tidigare och finns på platser och i umgänge som man inte har gjort tidigare. Det här förtroliga samtalet som man kanske haft tidigare före puberteten börjar fallera mer och mer och man smussla med saker som ungdom och man har alltid på spring osv. Andra tecken kan vara att det börjar försvinna pengar. Man vill ha pengar, man vill få svischa pengar till sig och föräldrarna och de de redovisas som inte de här sakerna, som vad man har gjort med de här beloppen och ett annat steg på det är att det börjar försvinna grejer från huset eller från pojkrummet eller flickrummet. Och den här individen är oftast på spring och när den kommer hem så går den istället få komma förbi köket så går man direkt till sitt sovrum osv. Så det finns många saker, men allting ska man klä i någon form av magkänsla. Det är oftast där den sätter sig. Den här obehagliga klumpen hos föräldern har man. Känner man att man inte mer mästra så ska man ta hjälp av socialtjänsten om man ska ta hjälp av skolan när det kommer till att de inte är där så att säga eller att man inte. Man ser oftast på resultaten i skolan också att de dippar och går ner, så det finns många varningstecken. Men just denna magkänsla är väldigt, väldigt viktig.

00:07:43
Reine Sundqvist: Jag tror det. Viktigt att du trycker på det mycket också här. Magkänsla för det du nämner här. Det kan ju också vara på något vis ibland en vardag för ett barn som inte använder droger i någon form, men ändå viktigt att vi trycker på de här olika saker som just här i skolan tycker jag. Nu är ju detta riktat till föräldrar då, men ändå. Och skolan. Där kan det finnas signaler, tänker jag. Där finns gött umgänge, kanske som man på något vis kommer in i och pratar i olika termer. Skolan är också en viktig parameter i det hela.

00:08:13
Michael Engren: Ja, och som områdespoliser jobbat tidigare som varit det som allmänt gods. Jag får fråga som polis om att elever som har börjat skolkat. Då får de redovisa sådana siffror åt mig och då måste vi ju börja kika på vad. Vad gör de i stället? Är de hemma, de sjuka eller är de på stan eller? Vad görs i stället? Och just skolan är en jätteviktig frisk faktor sedan Unga ungdoms liv att klara skola med. Du behöver inte vara världsmästare i skolan, men bara du känner dig trygg och att du lyckas med saker och ting och känner dig hörd och bekräftad när du är där. Att du slipper bli mobbad för det här med mobbing kan också vara en inlåsning. Sport till utanförskap. Här i Kalix är det vanligt att man man söker upp de grupperna som man känner tillhörighet till. Just när man kom upp till högstadiet och där ses som en skiktning just där, utan det finns vissa former av utanförskap. Grupper som har större risk för just sådana här saker. I Kalix.

00:09:17
Reine Sundqvist: Och Vanda. Mikael berättar om olika saker, exempelvis som är i hemmet. På vilket sätt pratar man med sina barn kring de här sakerna som ibland kan vara känsligt?

00:09:30
Amanda Löthberg: Ja, jag tänker som Mikael säger, det här med att de förtroliga samtalen upphör. Det är det som är problemet, att föräldrarna känner att de samtalen äger rum mer. Och jag tänker som föräldrar har ju möjlighet och rätten att ställa raka frågor. Men hur en ungdom svarar på det är ju en annan sak. Och med stigande ålder så är det stigande frihet och den fria viljan gör sig alltmer märkbar ju äldre barnet blir. Men det finns ju stöd och hjälp att få det här med att prata med sin ungdom. Och från vår sida så finns ju öppenvården fria som man snabbt och enkelt kan få generella samtal av. Till exempel om du känner att du håller på att tappa kontrollen över situationen i hemmet till exempel, så kan du snabbt och enkelt få generella samtal utan att gå vidare. Den här utrednings portalen som annars sker för att få en stödinsatser så kan man få kontakt med behandlare som som är anpassat för de behoven som du har.

00:10:25
Reine Sundqvist: När man nu kontaktar er. Man har tagit modet och så vidare. Vad händer sedan?

00:10:30
Amanda Löthberg: Det beror lite grann på vad man själv begär, vad man uppger, vad man begär. Men är det så att man söker generella samtal så är de ganska anonyma. Vi brukar få. Vi frågar efter ett personnummer, men vi använder det enbart för vår statistik. Samtalen blir inte dokumenterade. De fastnar ingenstans utan du kan som person gå dit och be att få rådgivning helt enkelt efter de behov som du själv har. Men men kommer med din ungdom och det som indikationer på narkotika, då är det ganska stor sannolikhet att vi faktiskt inleder utredning. Och utredningen ska ju alltid syfta till att vi ska. Ja, visst ska vi se till att lägga ett erbjudande som passar ungdomens behov så att säga. Det ska kartlägga helt enkelt vad det finns för någonting att ge stöd i.

00:11:17
Reine Sundqvist: Vad säger de barn som ni pratar med?

00:11:20
Amanda Löthberg: Ja, men de flesta säger att de aldrig har tagit någonting. De säger att de har inte tagit någonting. De känner ingen som håller på att ta narkotika och så där. Och jag menar, när vi får en tidig kontakt så är det ju kanske också så att de inte brukar speciellt ofta, utan det kanske. De kanske gör det en gång. Ungefär som man tänker som första erfarenhet med alkohol och alkohol. Någon något intag här och där? De prövar på kanske olika saker beroende på vad som finns i kompisgänget. Jag tänker på detta med varningstecken. Och jag tänker att ett tecken som som är ganska typiskt är att ungdomen får en liberal inställning till narkotika. Och det är ju inte bra. Och det är ju inte heller normalt om man säger så. Och jag tänker att en ungdom som går in i det här med en liberal inställning de läser på lär sig en massa falskt falsk fakta. Så att säga att det blir väldigt svårt för en förälder att bemöta det där så här också igen så tycker jag att man ska informera sig och söka hjälp.

00:12:20
Reine Sundqvist: Mikael, du träffar ju barnen ute i ditt jobb som polis, som som. Har eller är påverkade av den här typen av droger. På vilket sätt reagerar de här när du pratar med dem?

00:12:37
Michael Engren: Det beror på lite grann vilken drog de har tagit in och sånt där. Men för att få fram någon form av misstanke så pratar vi med individer även då barn i det här fallet. Men är om under 15 år, då kallar vi ju dit socialtjänsten som fått ta vid. Men om det är över 15 så är de. Då kan de ju falla inom det under att ha gjort ett brott så att säga och få ett straff för det. Och det som är kännetecken för de här är oftast att de kan inte hålla en röd tråd i resonemanget. De kan skärpa sig en viss tid. Men pratar vi mer än fem minuter så kommer de inte ihåg hur samtal börjar. Så vi ställer ju oftast frågor bak och frågor. Hur menar du då att de initialt svarar så här? Hur menar du med det? Och då kommer de oftast inte ihåg vad de har sagt. En annan, en annan sån här titel som man hade är ju hur ögonen ser ut. Små eller stora pupiller om man har gasa eller bromsa kroppen exempelvis. En annan är ju kraftig rök doft om man har rökt på någon form av cannabis. Den är väldigt söt och tung den doften och för att dölja det så tar de till parfym. Exempelvis när man röker på får man röda ögon. Då använder de klitoris så börjar man hitta parfym i fickan. De brukar inte gå runt med på stan, så varför har man det? Varför har man fler is? Visst, man kan ha någon form av sjukdom eller vara ute i blåsten så som man får röda ögon. Men om man över tid har det och varför har man då och så vidare? Det är sådana frågor som man måste ställa som förälder. Och ta hjälp tidigt för att få det. Gnugga in så det här beteendet så blir ett missbruk och missbruk inte. Det är inte jättelätt att komma underfund med hur man ska lösa. Och ju tidigare man börja med ett bruk och missbruk, desto sämre är det. Ja, men hjärnan har inte varit processad och färdig färdig innan 25 30 års ålder. Och ju mer skit man för in desto mer påverkar man den där personen som har vuxit upp den. Det är inte säkert att man får möta den ens som vuxen och förälder fortsättningsvis för att man ändra får former och uttryck i både hjärnan och hur man och man verkar utåt. Och den största sorgen som föräldrar ofta sa det. Det flyttar in droger i ens barns liv. Så flyttar lögnerna in också, så det blir bara ljud av hela hela helheten så att säga.

00:15:04
Reine Sundqvist: Kan det vara en indikation också att man märker att barnet ljuger om olika saker?

00:15:10
Michael Engren: Det kan det vara. Sen kanske man inte vill berätta allting åt mamma och pappa som vanlig, frisk och sund tonåring. Och många av de här processerna är ju en frigörelse process också. Men man måste ha det i tankarna att det kan vara problem också. Det kanske inte bara är att det är en frigörelse process det här som man måste ha med sig många aspekter när man pratar med sin ungdom helt enkelt.

00:15:33
Reine Sundqvist: Ersätter narkotikan alkoholen d.v.s. Att man börjar med alkohol och går över?

00:15:39
Michael Engren: Eller ja, så kanske man inte kan säga riktigt. Eftersom att en del av de här drogerna så blir man tunn och svag mot de flesta av drogerna. Exempelvis är man stor cannabis rökare så då säger studier och forskning att man blir ännu större konsument på alkohol och man blir skör mot missbruk av alkohol. Och ju mer man röker, desto sämre blir man. Just denna skörhet mot andra droger.

00:16:06
Reine Sundqvist: Ni jobbar ju väldigt mycket för att förebygga osv. Kan du ge lite exempel på hur ni jobbar?

00:16:13
Michael Engren: Ja, vi försöker samverka med skola, socialtjänst framförallt, men även vår lokala fritidsgård. Där försöker vi finnas och vara med i den utsträckning vi förmår helt enkelt. Sen så har vi ju även haft en form av föräldrautbildning. Föräldrar på stan vill de inte kalla sig så. Men det är tre väldigt bra föräldrar som är ute på stan och möter ungdomar och har speciella jackor på sig så att ungdomarna vet vad de är för någonting. Och. De trodde att de skulle bli bemötta på ett speciellt sätt. Kanske att jag nu gömmer oss för de här, men de är pedagoger i ryggmärgen och de är väldigt accepterade av våra ungdomar också och gör ett väldigt bra jobb. De jag kanske saknar ute i terrängen där. Föräldrarna till de här som finns ute sent finns ute fredag, lördag, söndag och ibland mitt på veckan. Och det är de föräldrarna som jag saknar. Deras insyn i vad deras ungdomar gör.

00:17:20
Reine Sundqvist: Att komma till det. Skulle du vilja se ett större engagemang från föräldrar?

00:17:26
Michael Engren: Ja, det skulle jag vilja göra. Sen är det inte lätt att vara tonårsföräldrar. För du målar ut ditt barn om du finns i vissa kontexter där barn finns och så vidare. Men det är därför man måste bilda ett nätverk med andra föräldrar så att man inte stå där ensam. Och just de nätverken är något som vi brukar lära ut tillsammans med socialtjänsten när vi har oroat samtal, kanske till och med i grupper där det finns eller förekommer problem. Och att föräldrarna knyter an till varandra. Och blir det här nätverket som de behöver, där skyddsnätet som ungdomar behöver och den väldigt stor påverkan man kan göra som vuxen och som mamma och pappa mer än vad man kanske tror. Och något som ungdomarna uppskattar hos oss poliser är just att vi pratar med dem en del. De säger att medan vi pratar med polisen, men de de vill prata med vuxna och vi finns vi därute i deras kontext så vill de prata med oss också.

00:18:28
Reine Sundqvist: Jag tänker inte göra så här. Föräldrar har respekt för polisen. Däremot när det gäller socialtjänsten så är det nästan lite skämmigt att ta kontakt.

00:18:37
Amanda Löthberg: Ja, konstigt nog så är det faktiskt så att många känner skam att gå in hos oss. När vi har inbokade tider så kommer dem 13 och 15, 13 och 15 och inte. Det är pinsamt att sitta i väntrummet och sådär. Jag tycker det är tråkigt att det är så och just därför att vi har så mycket att tillgå. Vi är de främsta i samhället gällande föräldrars stöd och också även stöd till missbrukare, så det är ju inget vi gör den naturliga adressen att vända sig till.

00:19:03
Reine Sundqvist: Hur ska man komma ifrån det där? Den där skammen för jag känner mig så här. Om man kontaktar er så vill man ju hjälpa sitt barn. Man är nästan hjälte om man kontaktar er.

00:19:14
Amanda Löthberg: Du är din ditt barns hjälte. Det är ju det som vi alltid slår ett slag för att du ska bli ditt barns bästa förälder och starka föräldrar ger starka barn. Det står ju direkt direkt samband med varandra.

00:19:30
Reine Sundqvist: Men de barn då som kommer till er och föräldrar osv. Kan du mer konkret berätta lite grann om hur processen framåt där?

00:19:40
Amanda Löthberg: Allt är egentligen ganska standardiserat. När vi inleder utredning så är det ju först en orosanmälan eller ett samtal till socialsekreterare och man och en utredning kartlägger behovet. Och sen så går det till olika typer av insatser och vissa insatser kan man göra redan under utredningstiden. Till exempel så kan det ju vara tal om drogtester och sånt här. Men men då är det ju. Det förutsätter att vi inleder en utredning. Vi får inte gå ut och drogtesta barn på stan eller knacka på skolan och bara gå in där och drogtesta. Så gör vi inte.

00:20:12
Reine Sundqvist: Vad är din känsla av det som händer och sker i Kalix kommun just nu? År 2022?

00:20:18
Amanda Löthberg: Ja, det är väl precis som du säger, att det är lite skämmigt att söka hjälp och det tycker jag är tråkigt. Det finns en liberal drog inställning och det är ganska långt till att sträcka ut handen och säga att man står för någonting.

00:20:33
Reine Sundqvist: Det här är ett sätt att att nå ut med de här olika budskapen. Att bli hjälte för sitt eget barn, det var så bra uttryck, men det är verkligen det det handlar om. Mikael Vad vill du säga och vädja till föräldrar? För alla vill ju vara rädda om sina barn.

00:20:48
Michael Engren: Det är väl egentligen att fortsätta att försöka knyta näven om de sluter sig delvis under vissa perioder i deras liv och så. Så fortsätt att finnas där för dem och våga ta ansvar som förälder också och stötta dem i sin samverkan med skolan. Var den här vuxna personen kompisar har dem på sidan av så att säga. Så det behöver de inte fler, utan de behöver en vuxen som står nära stå pall när det blåser och hålla på de här friska sakerna som finns runt om barnet. Det och försöka få de sakerna att växa. Försök ha kvar de så länge som möjligt inom kultur eller fritidssysselsättningar i form av kanske fotboll eller vad som finns i bra kontexter med bra vuxna runtomkring och så. Och om jag helt enkelt finns där och stöttar dem? Och ta hjälp om ni känner att ni behöver det. För det är inte skamfyllt. Skammen är om man inte tar hjälp. För vi möter de här äldre som har hållit på väldigt länge med narkotika. Och de kan ju tycka att det är ballt framför vänner och så. Men när de pratar med oss då säger de unisont en sak och det. Varför sa ingen någonting? Varför gjorde ingen någonting när jag var barn? Det är det alltså nu. Så ont hos dem där i samklang. Men det säger dem inte första gången man träffar dem.

00:22:09
Reine Sundqvist: När ska en förälder räcka upp handen? Grann vem som vill svara. När ska en förälder börja reagera? Om vi tar exempel att barnet kommer sent och börjar smyga upp på rummet i stället för att komma och säga att man har kommit hem. Man kommer. Hem ser inte föräldrarna hemma? Jo, så kommer man hem tidig och sen när föräldrarna har somnat så hoppar man ut igen och går ut osv. Är det läge att man ska börja prata med sitt barn?

00:22:36
Amanda Löthberg: Tycker ni att det tänker Mikael? Var inne på en bra sak nu. Just det här med att barnet sänder ut signaler sänder ut så här små grejer som de vuxna att nappa på. När man pratar med vuxna så säger de. När vi träffar vuxna som har haft problem under hela sitt liv så säger de ju ofta sådana här saker som att alla visste. Ingen gjorde någonting så gjorde ingenting. Polisen gjorde ingenting. Skolan gjorde ingenting. Då brukar man fundera på vad betyder det där egentligen? Var är de här människorna egentligen? Sitter och säger till mig och jag tolkar det så att den här människan har under sina tidigare år sänt ut de här små signalerna som ingen har nappat på. Som har indikerat att det är något som inte är bra med mig och det är ingen som har tagit den där tråden i reagerat på den. Men man gör inte det själv till medberoende som medberoende. Det är det som det är, våran fulaste kompis vi alla har. Det sitter en lite medberoende kompisar på axeln och säger Är man en källa eller? Eller det var ju den här gången. Det där är märkbart i alla möjliga olika livsöden, men missbruk är ju ett av dem. Det här med att man görs, att man man är medberoende till den missbrukande, till den som brukar helt enkelt. Och det är på något sätt en inställning att man gör någonting bra för någon. Att en person befinner sig inne, det är min goda sida som som ställer upp. Jag låter honom vara mig och sova ut. Han får sova ruset av sig. Han får komma till mig och duscha. Han får rena kläder. Han får äta sig mätt innan han går till exempel. Men är det verkligen någonting som hjälper den här personen som befinner sig i den här situationen egentligen? Eller är det inte det? Och i de flesta fallen tänker jag när man börjar ställa sig de här frågorna så är det frågan om ett medberoende och jag tänker att försök att prata med den här medberoende personen som du har inom dig själv, att du gör ingen, ingen person en tjänst genom att inte berätta om missbruket, att inte prata om missbruket utan prata om det istället och gör en orosanmälan eller gå med den här personen till SOS. Pratar med polisen och låt dig inte bli slav av det här medberoende sidan inom dig. Och samma sak det här också. Namnge kompisar. Du går med din son till SOS. Kanske man passa på och säg till socialsekreteraren. Det var Calle Johansson. Det var Maria Andersson, det var den och den och den. Det är inte säkert att vi kommer att inleda utredning på alla de här ungarna, men det är en kännedom och det finns en möjlighet att de här personerna också får möjlighet att ta emot hjälp. Att de här personernas föräldrar också får en tankeställare, att varför säger den här personens pappa att mitt barn missbrukar? Det kan man kanske få. I första minuten kanske man hamnar i en typ av förnekelse, men steg två går hem och tänker efter. Varför sa de så här? Och framför allt så är det ju vägen in i socialtjänstens alplandskap att man också får information. Här finns vi. Om du behöver hjälp.

00:25:30
Reine Sundqvist: Säger vi mycket.

00:25:32
Michael Engren: Men det stämmer ju allt hon säger här. Men just det här med att dö med ett barn under hela livet i princip var den här vuxna och lyssna in och ställ krav. Ställ krav på att det är de här förväntningarna har vi på dig? Det ska inte vara orimliga krav. Men ett barn mår bra av att ha en kravbild. Du har regler och vill du inte stå för de reglerna själv. Men ta hjälp av andra vuxna som kommer överens om regler och det är jättebra. Liknande regler eller kanske samma regler om det är en grupp på tio unga och tjugo vuxna eller trettio vuxna? Hur det blev på hemmafronten så att man man försöker sy ihop det här gemensamma skyddsnätet runt de gemensamma barnen. Och det måste hela tiden återskapas för de byter umgänge när de kanske går upp i högstadiet. De byter umgänge när de går upp till gymnasiet, för de sätts sätts i nya klasser och nya kontexter.

00:26:33
Reine Sundqvist: Jag tänker så här. Jag tror att en och annan förälder som lyssnar på det här tänker jag. Men det är lätt för er att säga att ni jobbar med det här. Att prata med mitt barn som inte kommer hem med den tiden som jag har sagt struntar i regler som det var inne på. Ja, men hur ska hantera det? För barnet förnekar ju allt det jag påstår att det barnet gör. Jag tänker att det är inte lätt att vara förälder.

00:26:57
Amanda Löthberg: Inte föräldrar är ju det svåraste och hemskaste som finns samtidigt. De där underbaraste som kan vara så. Det är det verkligen. Jag tänker att många av oss visste inte att vi skulle klara av så här mycket när vi blev föräldrar. Så det är klart, det är lätt att prata om det. Men men att. Jag tänker att vi som jobbar med det här varje dag vet också hur svårt det är för er som är föräldrar att sträcka ut handen och be om hjälp. Det är ju ett tecken på styrka faktiskt, så det är så vi ser det.

00:27:28
Reine Sundqvist: Jag tycker vi trycker på det där. Att bli ett barns hjälte och ta hjälp som du säger att man jobbar med det här dagligen. Det är inte så att om jag som förälder skulle ringa och berätta om om exempelvis mitt barn inte kommer hem i tid osv så finns ni inte för att hjälpa. Inte för att förstöra.

00:27:47
Amanda Löthberg: På något vis. Verkligen inte. Jag har ju stor respekt för polisen, men vi brukar ändå alltid trycka på att vi inte är polisen. Vi finns ju inte där för att utreda brott eller brottslighet, utan vi vill ju alltid se på varför är det som det är och att försöka skapa goda förutsättningar och starka positiva upplevelser som ni har tillsammans med era barn och som barnet har tillsammans med er? Så vi ska ju som vi ska hjälpa föräldrar, vi ska hjälpa barn.

00:28:13
Reine Sundqvist: Jag vet att det är många av er som lyssnar just som ni säkert har frågor. Vi tänkte nämligen göra så här Vi ska följa upp det här med tv programmet framöver där ni har möjligheten att ställa frågor direkt både till Amanda och till Michael Live. Såklart kan man göra det anonymt om man vill göra det för att det kan vara som vi sa. Lite genant kanske att ställa några frågor, men ni kommer med tips och råd och ni kommer att fortsätta det här arbetet aktivt framöver?

00:28:40
Michael Engren: Ja, och vi är i en process där vi samverkar även över kommungränserna med andra kommuner så att man får ungefär samma lika kunskaper och sånt. Och det är viktigt att vara lite påläst också för att finns det någonting som ungdomar är när de kommer in i sådana miljöer är det att de blir skolade i att säga ja till droger av olika anledningar och så då det är bra att ha läst på så att man får saker och ting på fötterna så att säga och något som vi har gemensamt. Också polis och socialtjänst där vi har oros samtal tillsammans så att när jag jobbar som områdespoliser, vilket är att göra nu, så då kom det föräldrar och ville ha oro. Jag tror och tycker och tänker så här om mitt barn. Kan vi inte ha ett sånt där samtal som du hade med Lasses föräldrar? Jag tror det ska vara bra och då kontaktar vi socialtjänsten att de ställer upp på det och då kommer vi med oron att veta att det här har vi om skolan går i och det här går så. Och sen kommer socialtjänsten in med sitt artilleri eller sin verktygslåda och då får man välja om vi ska sitta kvar eller inte. När man pratar med socialtjänsten eller om man vill göra det enkelt. Men vi kommer med oron och socialtjänsten kommer med sina förmågor helt enkelt.

00:30:04
Reine Sundqvist: Så det är verkligen ett samspel som vi pratar om här?

00:30:09
Amanda Löthberg: Det är ju de här. Samtalen är också förbi myndigheten så att säga. Det är ju med öppenvården. Och det är behandlar sidan så. Där är myndighet sidan inte inblandad, så jag tänker att det är en bra grej och det är bra att veta att det finns att tillgå.

00:30:24
Reine Sundqvist: Jag tror det är bra. Jag tänker spontant bara att. Som sagt, man har rätt mycket respekt för polisen han skulle. Skulle du ringa hem till mig? Mycket att berätta om mina barn så skulle jag nog banne mig ta det på allvar.

00:30:38
Michael Engren: Ja, det är det vi försöker använda oss av också i just detta, att vi har en viss status i samhället och då vill vi föra ut socialtjänstens förmågor och skolans förmågor. Och ett tips till alla föräldrar är att prata gott om samhället för det här. De kommer kanske leva. Ungdomarna och den bild vi skapar från vuxenvärlden är väsentlig och viktig för dem och hur vi pratar om skolan. Det är så de kommer att lyckas i skolan. Hur vi pratar om socialtjänsten kanske där de behöver sin hjälp någon gång. Så vi ska prata gott om varandra helt enkelt.

00:31:11
Amanda Löthberg: När jag tänkte också det här när du ser att din ungdom just här som Ica är inne på att kommer ungdomar hem och har dig som ftp skrivet på handleden så tar de samtalet.

00:31:21
Reine Sundqvist: FTP?

00:31:22
Amanda Löthberg: Ja, men precis det vi ser i samhället lite här och var. Ibland ser vi det på ungdomarnas armar så det tyder på en ganska negativ inställning gentemot polisen och polis står det ju för. Så ta det där snacket. Och just det här med att polisen är ju där för att stötta upp i vårt samhälle och ge struktur och stöd och hjälp och trygghet för alla i samhället. Så myndighets förakt och polis, förakt och så vidare hos ungdomar är också ett tecken på att det finns behov av att ta de här samtalen och försöka lyssna och lyssna. Innebär fråga varför säger du så där? Vad har gjort att du säger så där? Det där är inte mina erfarenheter, så där har inte jag upplevt det. Så att man också ger sin vuxna syn på saker och ting och sen sen sen sin mogna syn på saker och ting.

00:32:13
Reine Sundqvist: Bra mycket.

00:32:13
Michael Engren: Något mer jag tror är bra för stunden. Men vi återkommer som sagt.

00:32:18
Reine Sundqvist: Och som sagt var det här ett pågående arbete som kommer att märkas och ni föräldrar kommer att få mer information i olika forum. Det här var ett forum att nå ut med informationen. Tack så mycket Michael och tack så mycket Amanda. Tack tack!